Jag kan verkligen njuta av att vara en

steriotypisk nörd ibland. 

Hm.. haha, missförstå mig på rätt sätt; jag är en aning rädd för att bli för mycket av en steriotyp, men åhh vad kul det är att släppa lös sin inre nörd ibland! 

Ni skulle ha sett mig för några år sen. Det var en rätt så intressant syn; jag hade läsglasögon, tandställning, vanlig tonårsakne och ett intresse för böcker. Under samma period som jag höll på att slippa tandställningen insåg jag att fandoms existerade. Jag hade tidigare precis upptäckt att Starwars-filmerna var lite niceiga, och nu började jag även upptäcka hur awesome Doctor Who-serien var också. Och till råga på allt började jag också för ett tag sen läsa tecknade serier. Tecknade superhjälte serier. Från typ 1980-talet. 

Nu kanske det låter lite som att jag försöker pratar skit om mig själv, men jag tycker faktiskt om den här delen av mig själv riktigt mycket.

Det är awesome när man inser att man inte behöver vara rädd för att sticka ut lite och att folk tycker om en ändå. 

Jag kan förstå att många människor följer idealet för att de tycker om det själva och för att de trivs med det och känner sig bekväma på så sätt, men mina egna erfarenheter har gett mig en tanke om att det på vissa sätt är lättare för en när man inte behöver ha den här pressen på sig att "oj, tänk om jag inte passar in" eller "tänk om de tror att jag är konstig". Det är underbart att veta att

Ja, jag är konstig. Och jag äger. 

Jag antar att det jag vill säga med allt det här är att du inte behöver oroa dig för att du inte ska passa in, för det kommer alltid finnas Någonstans där du gör det och du behöver bara hitta dit. Det är jag övertygad om att du gör någon gång också, om du bara letar lite halvhjärtat eller så. Och om du har vänner som du är rädd ska överge dig för att du är konstig, så ursäkta, men då förtjänar du med största sannolikhet andra vänner; vänner som faktiskt är dina vänner och inte bara folk du umgås med.

Allting kommer bli bra, okej? Om du gör ditt bästa så löser det sig

så småningom. Tålamod. 

Så om du vill vara en nörd, var en nörd. Om du inte vill vara en nörd, nej men var inte det då. Allting blir bara så mycket lättare när du inte behöver vara rädd för att visa vem du är, eller se själv vem du är. Oavsett vem du är så har du alltid möjligheten att höja hakan (mentalt eller bokstavligt) och vara stolt. Det är en konst. 

Jag är en stolt nörd. 
Om du inte gillar det så är det okej, för det gör jag. 
Jag vet att jag är awesome. Du är antaligen också det, fast på ett helt annat sätt. 
Och jag tänker tro det bästa om dig tills du ger mig anledning att tro annat. Okej?

Peace out! <3

//Enhörningen och Tepåsen

Varför gick jag  med på att starta en blogg?

Ursäkta om du läser det här just nu... men värför gör du det? Jag vet inte ens vad jag ska skriva... I'm just kind of a steriotypic nörd. Varför ens...?

Nej, vet du vad, jag tänker inte ens klaga på mig själv den här gången. Jag är vid Merlins skägg as cool. Ser du, faktumet att jag använder mig av uttryck som "vid Merlins skägg" bekräftar min awesomeness. Varför ter det sig så lätt att tvivla på sig själv när det är så enkelt att bara vara stolt?

Jag tänker inte säga: "Du måste vara stolt över dig själv!", för även om jag tycker att du borde vara stolt över dig själv (om du så är en skitstövel måste du väl ändå gjort någonting fint någon gång?), för ärligt talat känns det lite dubbelmoraliskt då jag antagligen dömer folk som är för självcentrerade lika mycket som någon annan.

Därför säger jag dig detta:

ta hand om dig själv så gott du kan.

(Här är en liten illustration :3)

Hm... justdet, det var därför jag gick med på att starta en blogg: för att övertyga folk om att må bra.

Fungerar det? Åh, berätta om det gör det.

Jag är en osäker individ.

Precis som du.

Precis som många andra.

Ack, mänskligheten...

May the force be with us.

//Tepåsen

Nåväl. Rubriken var ju i alla fall spännande.

Hej, kära läsare!
De som skriver till dig vill helst förbli en aning anonyma, men var snälla och observera att detta inte är för att de tänker prata skit om någon eller för att de kommer skriva irriterande saker, utan mest för att de är rädda för andra folk.

Vi kommer att kalla oss för Enhörningen och Tepåsen (det blir typ lite som våra "superhjälte-namn", kan en säga. (I hemlighet är vi mutanter från x-men)), och vi kommer att berätta om våra tankar i den här bloggen och det kanske dyker upp en och annan teckning också, då vi båda är estet-elever. (Förbered er på djupa tankar och konst).

Vi skapade bara en blogg för att det verkade som en kul grej och har alltså inga riktiga planer på vart vi vill komma med det här. Om du finner oss intressanta så kan du ju gärna titta förbi lite då och då, för det verkar trevligt.
Vi ser fram emot att dela vår förvirring med dig!

*funderade på att skriva någon charmigt nördig Doctor Who/Star Wars/Harry Potter referens här, men sparar nog den till senare*

Jo du, vi kanske borde varna för att vi är sci-fi/fantasy nördar också?

Åh, du med?

Wow. Blir du inte jätteintresserad av att läsa mer om oss nu, i så fall? Du borde antagligen kolla in vår blogg regelbundet hädan efter.
Antagligen.

Var hälsad och ha det så bra
//Enhörningen och Tepåsen